Blåsippor

Blåsippan ute i backarna står.

Jag andas in er.

Och jag gråter vid min sons grav.

Naturen är bedårande vacker.

Fortfarande mest naken, men med spirande aspiration för kommande överdåd.

Blåsippan ute i backarna står.

Viskar och säger att nu är det vår.

Robert Ferm

11 april

På kvällen den 11 april. Jag var kissnödig och skulle gå på toa. Du låg i vagnen så jag drog vagnen till toadörrens tröskel, för att ha dig nära, som alltid.

När jag flyttade mig från vagnen började du andas annorlunda. Så jag gick tillbaka. Du andades normalt igen.

Jag backade försiktigt igen, för att gå på toa. Din andning blev annorlunda igen.

Jag gick inte på toa. Jag satt bredvid dig istället. Jag vågade inte lämna dig, fast du var nära. Jag hörde på din andning att du kanske tänkte sluta andas.

Att du kanske tänkte gå.